DET POLITISKA

Nummer 19–20

På spaning efter den politik som flytt

Varför gullar Göran med Kossan Doris? Och varför är krig lösningen på problemet med terrorism?

Politik tycks idag handla om allt annat än att vilja. Politiken sägs ofta ha blivit ett fält för smarta PR-trick, där politikerna maskerar att de under ett globalt ekonomiskt tryck i stort sett kommit att tycka samma sak. Man talar om politikens död, och att vi befinner oss i ett ”postpolitiskt” tillstånd, där tron på en kollektiv politisk befrielse har ersatts av individuella livsstilar och riskhantering. Samtidigt har det som en gång sades vara politikens förlängning, kriget, blivit det ord som istället för politik skall uttrycka kollektiv handlingskraft – det är genom krig, inte politik, som allt ifrån narkotika till terrorism skall bekämpas.

Men om samtiden kännetecknas av politik som är allt annat än politik – var kan man då finna en politik som är politisk? Vad är ”det politiska” i politiken? Det är denna grundläggande frågeställning som Fronesis nr 19-20 vill undersöka, genom att vända sig till en rad samtida internationella politisk-filosofiska debatter.

Dels handlar det om den politik som blivit allt annat än politik. Wendy Brown skriver om vår tids moralism. Slavoj Zizek resonerar kring begreppet ”postpolitik”. Thomas Lemke beskriver vår tids ”immunologik” – att politik blir till hantering av risker och en fråga om flexibilitet.

Men det handlar också om att söka politikens grund. Den franske filosofen Jacques Rancière, som för första gången översätts till svenska, ser jämlikheten – och dem som lämnats oräknade när ordningen har fastställts – som politikens själva grund. Étienne Balibar och Warren Montag söker hos 1600-talsfilosofen Spinoza, och hans begrepp multitudo, en syn på politiken där massan har den avgörande makten.

Innehåll i Fronesis nr 19-20 (243 sidor)

Leila Brännström, Klas Gustavsson, Johan Lindgren och Magnus Wennerhag: Den postpolitiska eran?
Leila Brännström: På spaning efter den politik som flytt
Wendy Brown: Moralism som antipolitik
Slavoj Zizek: Carl Schmitt i den postpolitiska tidsåldern
Thomas Lemke: Immunologik – till kritiken av den politiska anatomin
Luka Arsenjuk: Introduktion till Jacques Rancière
Jacques Rancière: Tio teser om politik
Fredrika Spindler: Multitudens ontologi
Warren Montag: Spinoza – politik i en värld utan trancendens
Étienne Balibar: Spinoza, anti-Orwell
Ernesto Laclau och Roy Bhaskar: Diskursteori kontra kritisk realism
Thomas Brante: Några ord om realismen, Bhaskar och Laclau
Anders Kalat: Kommentar till diskussionen mellan Laclau och Bhaskar
Chamsy el-Ojeili: »Röra sig framåt utan auktoritet«

Pressröster

”Men om samtiden kännetecknas av politik som krympt till en pytteprincip, var kan man då finna en politik som är politisk? Den franska filosofen Jacques Rancière, som för första gången introducerades på svenska i tidskriften Fronesis förra året, ser jämlikheten som en grund för all politisk strävan efter frigörelse.”
Ulrika Milles i DN 22 maj 2006

Redaktion

Patrik Baard, Leila Brännström, Anna Engstam, Henrik Gundenäs, Klas Gustavsson, Anders Kalat, Johan Lindgren och Magnus Wennerhag.