
Kulturpolitiken debatteras livligt, samtidigt som gränsen mellan kulturpolitik och andra politikområden luckrats upp. Sådant som förknippats med kultursektorn har alltmer blivit en del av de ”nya ekonomierna”, men har det förbättrat kulturproduktionens villkor? I Fronesis nr 31 introduceras den internationella diskussionen om förhållandet mellan kultur och politik.
Texter av:
William J. Baumol, Angela McRobbie, Tom O’Regan, Rasmus Fleischer, Otto von Busch, My Klockar Linder m.fl.
Läs mer här
”Tidskriften Fronesis nr 31, 2009, erbjuder en samling texter som
hjälper till att placera dagens kulturpolitiska debatter i ett vidare
perspektiv av internationella kulturpolitiska trender. [...] Två teman träder fram framom andra. Det första är kampen om att få definiera digitaliseringens och “de nya mediernas” roll och betydelse i dagens och framtidens kulturlandskap. Det andra är den pågående marknadsanpassningen av kultursektorn. Om man har tålamod med artiklarnas akademiska ton och ställvisa jargong är det här ett bra läspaket. [...] Åtminstone för mig som inte är beläst på den här diskussionen är många av texterna provocerande både till ämnesval och till de sätt på vilka man talar om de synnerligen livsviktiga frågorna. Det framgår med all önskvärd klarhet att kulturpolitiken inte idag inte är en perifer specialfråga, utan hänger intimt ihop med samhällsutvecklingen överlag, på tekniskt och ideologiskt likväl som mentalitetsmässigt plan.”
Nora Hämäläinen i Ny Tid 1/2 2010
”Som ett bevis på kulturtidskrifternas nödvändighet släpper Fronesis ett nummer om kulturpolitik som går utanpå det mesta.
De har nämligen sett sig om i världen och hittat forskare som utgår från kulturens verkliga villkor och plats i samhället. Och resultatet av dessa undersökningar anropar frågor om arbetsmarknadspolitik överhuvudtaget.
Vi står ju inför en epok där allt fler lever på tillfälliga anställningar – oftast illa betalda brödjobb kombinerade med ännu sämre betalda eller gratis projekt av självförverkligande. Likheterna mellan ett glesbygdsliv och ett konstnärsliv är till exempel slående. Väldigt få ägnar sig bara åt en sak men många ägnar sig så mycket de hinner åt nånting de gillar och utvecklas av. [...]
[D]et tyngsta bidraget är Angela McRobbies blixtrande analys av den kreativa klassens elände i dagens London, av ’övergången till ett mer individualiserat kulturarbete, ofta i form av frilansarbete eller egenföretagande, som ett väsentligt inslag på den brittiska arbetsmarknaden’.”
John Swedenmark i LO-tidningen den 23 oktober 2009
”Kreativa näringar och entreprenörskap är nya begrepp som skall lösa kultur- och konstutövares alla problem: i upplevelseindustrin finns det pengar, om kulturpolitiken bara kan få konstnärer att agera som de egenföretagare de oftast är kommer den att göra sig själv överflödig.
Men, som redan Brecht sa, ’förhållandena är inte sådana’, vilket Angela McRobbie visar i en artikel i senaste numret av Fronesis [...]. McRobbie har studerat hur det gick för alla 80-talets unga modeskapare och konstnärer, som kunde etablera sig i London tack vare billiga lokaler i nedgångna stadsdelar. Hela andra krafter än de kulturpolitiska gjorde att dessa nya ’entreprenörer’ i stort sett utraderades under 90-talet, nämligen nya a-kasseregler, som gjorde det omöjligt att etablera en försörjningsbas, och en stadsplanering som först använde konstnärerna för att höja statusen på stadsdelen och sedan exploaterade den så att konstnärer och modeskapare inte längre hade råd att bo kvar.”
Ingrid Elam på DN Kultur den 20 oktober 2009
Sedan decennier har svensk kulturdebatt rört sig obehindrat över stora ytor och smält samman analyser av poesi och konst med filosofi, dagspolitik och rapporter från avlägsna krigsskådeplatser. Den öppna attityden har präglat såväl dagstidningarnas kultursidor som kulturtidskrifterna och gett hela det svenska offentliga samtalet en speciell karaktär.
Nu vill staten inskränka debatten. I kulturpropositionen finns ett kort avsnitt om stödet till landets kulturtidskrifter. Det inleds lovande med att detaljregleringen ska minskas. Men avslutas med en ny smalare definition av vad kulturtidskrifter ska syssla med. Inriktningen ska nu vara ”kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas område”. Kort sagt: Bort med samhällsdebatten, bredden och kritiken.
Det innebär att kanske hälften av landets kulturtidskrifter riskerar att förlora sina bidrag och i många fall sannolikt tvingas lägga ner. Bland dem finns feministiska Bang, liberalt antirasistiska Expo och många andra. Det finns nämligen i praktiken inga andra stödformer. Sverige kommer att bli tystare. Offentligheten tamare. Kultursidorna som alltid fått impulser från alla dessa tidskrifter klart fattigare.
Inskränkningen avspeglar inte bara en föråldrad kultursyn. Den är också provinsiell. De fyra tidskrifter som tagit initiativ till den här artikeln deltar i det europeiska samarbetet Eurozine.com där artiklar översätts och når hundratusentals läsare. Den samhällsengagerade kulturdebatten präglar nu tidskrifter över hela Europa och har fått en viktig roll i de länder som tidigare var diktaturer.
Vi välkomnar att man ser över regleringen av stödet till kulturtidskrifter. Men vi uppmanar regeringen att bygga vidare på den breda innehållsliga definitionen. Den gränsdragning mellan konst och samhälle som den nya skrivningen implicerar är passé och i otakt med de nya kulturpolitiska målen. Staten bör inte diktera vad kulturtidskrifterna ska skriva om.
Göran Dahlberg, chefredaktör Glänta
Martin Engberg, tf chefredaktör Ord & Bild
Carl Henrik Fredriksson, chefredaktör Eurozine
Olav Fumarola Unsgaard, ordförande Fronesis
Karolina Ramqvist och Per Wirtén, chefredaktörer Arena
Gunnar Bergdahl, kulturchef Helsingborgs Dagblad
Gabriel Byström, kulturchef Göteborgs-Posten
Rakel Chukri, kulturchef Sydsvenskan
Stefan Eklund, kulturchef Svenska Dagbladet
Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet
Maria Schottenius, kulturchef Dagens Nyheter
Björn Wiman, kulturchef Expressen
Skriv under petition mot att smalna av kulturtidskriftsbegreppet här.
”För 30 år sedan var kärnkraften en glödhet politisk fråga. Folkomröstningen 1980 ledde till allt annat än glasklara beslut. Slutförvaring av utbränt kärnbränsle blev en teknisk fråga. Alltihopa var som ’en pendel som svänger fram och tillbaka mellan de två ytterligheterna teknokrati och populism’, skriver Örebroprofessorn i sociologi Rolf Lidskog och hans kollega Göran Sundqvist i det nya numret av tidskriften Fronesis. Temat för detta nummer är demokrati och expertstyre. Kärnkraften är ett strålande exempel på ett ämne som utgör denna pendel. Under kampanjen då, för snart 30 år sedan, dängde de olika sidorna tonvis med expertutlåtande i ansiktet på varandra. För en vanlig väljare var det en omöjlighet att bedöma de motstridiga vetenskapliga utsagorna om kärnkraften. Vi fick helt enkelt välja vilka vi litade på och dessutom fråga oss själva om vi ville leva i ett ’kärnkraftssamhälle’.
Rolf Lidskog och Göran Sundqvists resonemang utmynnar i frågan
om expertstyre och demokrati kan ’harmonieras’, alltså mötas som vänner. De konstaterar att i hanteringen av kärnavfallet så har demokratin förlorat. Folket har bara kallats in för att legitimera det som redan slagits fast av experter. Alla diskussioner och all kritisk granskning har ägt rum inom fasta ramar.”
Maria Elisson, ledarkrönika i Nerikes Allehanda den 9 juli 2009
”[Fronesis har] blivit ett modernt vänsterfilosofiskt universitet. Borde stå i prydlig rad i varje tänkande persons bokhylla. Varje nummer är ett slag mot idépolitisk isolationism.”
Per Wirtén
Arena nr 4 2008
Skriv upp dig på vår nyhetslista så håller du dig alltid uppdaterad om nya nummer och seminarium.
Adress:Tidskriftföreningen Fronesis
Box 4319, 203 14 MALMÖ
Besöksadress: St. Gertrudsgatan 4C, Malmö
Telefon: 040-232001
Epost: info@fronesis.nu